Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. – Jesus (Matt 10:28)
I Mosaik har vi varje vecka ett ”gå ut, kom in”-möte på tisdagar. Vi samlas på centralstationen, bjuder förbipasserande på fika och berättar om Jesus, och sen går vi in för att be och läsa Bibeln. Igår var en synnerligen bra kväll, vi fick långa, goda samtal på gatan med judar, muslimer och ateister, och sen hade vi ett fantastiskt givande bibelstudium om Gudsfruktan vs människofruktan.
Jesus är tydlig ovan med att vi ska frukta Gud, han kan till skillnad från människor förgöra vår själ och är därmed inte någon att bråka med. Innebär det att vi ska vara rädd för honom? Och är det verkligen en hållbar grund att bygga en kärleksfull relation på?
Faktum är att rädsla och kärlek är motsatser enligt Johannes:
”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” (1 Joh 4:18).
På Bibelstudiet uppmärksammade vi hur många gånger uttrycket ”var inte rädd” återkommer i Nya Testamentet (se exempelvis Matt 1:20, 14:27, 28:5, Luk 1:13, 8:50, 12:32). Budskapet att människor inte behöver vara rädda för änglar, Jesus eller Gud hamras verkligen hem där. Hur går det ihop med Gudsfruktan?
Tja, kanske är den bibliska innebörden av ”fruktan” bredare än skräck och rädsla. Sarah, min fru och medpastor, påpekade att Psaltaren 2:11 säger: ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan!” Glädje och fruktan går hand i hand i den bibliska föreställningsvärlden.
Vissa löser paradoxen med att tänka sig att det är vårt syndiga, köttsliga jag som fruktar Gud och vårt pånyttfödda jag som renas från all rädsla av hans kärlek. Jag tänker snarare att den bibliska förståelsen av Gudsfruktan har mer att göra med respekt och förundran än med skräck.
Inte för att Gud omöjligen är något man kan vara rädd för. ”Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebr 6:30-31). Tanken på en enormt mäktig varelse som fullständigt kan krossa mig, om han vill, lär få benen att skaka på ens den tuffaste samuraj.
Lyckligtvis är Gud god, och för någon som känner honom och tryggt kan vila i att ingen fördömelse finns i Kristus (Rom 8:1) blir detta mer en form av svindel än faktisk rädsla, tänker jag.
Och som Jesus påpekar i Matt 10:28 innebär det också att vi har noll anledning att vara rädda för människor. De kan med sina fjuttiga metoder bara döda vår kropp på sin höjd. Vilka blåmesar. Vi har Gud på vår sida, och därför kan vi frimodigt sprida hans evangelium, stå upp för de förtryckta och ickevåldsligt förändra världen i hans kraft utan att behöva oroa oss för morgondagen.
Micael Grenholm