Det finns en föreställning om att vi inte kan veta vad som händer efter döden. Lyckligtvis stämmer inte det. Jesus var död men lever och talar till oss än idag om döden och livet. Och det Han berättar för oss är att anledningen till att Han dog var för att göra oss odödliga. Det är något vi kan veta, inte bara hoppas på.
Jack Deere beskriver i sin bok Surprised by the Voice of God om hur hans vän Paul Cain en gång på en stor konferens berättade för Jack om att han sett Jacks far i Himlen. Han berättade att Herren uppenbarat Jacks fars namn, Jewell Clifford, och hans mors också, Wanda Jean. Jack beskriver att han blev förstummad. Ingen visste hans föräldrars riktiga namn, alla kallade dem för Jack och Jean. Modern hatade namnet Wanda, att hon hette det var en av familjens bäst bevarade hemligheter.
Jack insåg att Paul endast kunnat få denna information från Herren, vilket gjorde att synens budskap – att hans far är i Himlen – fick en stark bekräftelse. Och jag tänker också att detta är en trygghet för Jack själv, eftersom det, tillsammans med alla andra under han har upplevt, bekräftar Himlens existens.
2 Korinthierbrevet 5 handlar om odödlighet och evangelisation. Vers 1 säger:
Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.
Paulus säger alltså att vi vet att vi kommer uppstå med Jesus och att Gud låter oss komma till Himlen (se även 4:14). Det är ingen chansning, utan en vetskap. Därför längtar Paulus intensivt till Himlen, eftersom han vet att det är så mycket bättre än livet på jorden:
Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning – v. 2
Ska man då kasta sig nedför första bästa stup? Näpp, just på grund av vår kärlek till Gud, som utgör grunden för vår Himmelslängtan, ser vi till att lyda Honom:
Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. – v. 9
Och det sätt man är Herren till behag som Paulus lyfter fram är genom att vinna människor (v. 11). Grunden för evangelisation är Gudsfruktan och Jesu kärlek som verkar i våra liv. Jesus dog för oss, och det ger oss inte bara något att berätta om, utan när Han dog för oss dog vi – vilket innebär att vi inte ska leva för oss själva utan för Honom:
Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. – vv. 14-15
När Gud försonar oss med sig själv genom Jesus skapar Han i oss en ny skapelse som är lik Honom själv (v. 17, Ef 4:24). Han ger oss också försoningens tjänst som förvaltar försoningens ord – Evangeliet (vv. 18-19). På så sätt fördomar Gud människor inte bara genom sitt verk på Golgata, utan genom att använda församlingen till att föra människor i varje generation till Honom. Och detta är ett verk Han står för, genom oss:
Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. – v. 20
Gud evangeliserar alltså genom oss! Han har gjort oss odödliga och sprider det fantastiska budskapet om Jesus genom oss, och vi har inget annat val än att lyda Honom eftersom vi inte lever för oss själva utan för Honom. Vi är döda för oss själva men odödliga för Honom.