Tre praktiska sätt att bygga en Jesuslik karaktär

En judisk man hade kommit fram till att Jesus var Messias, men ville inte ta steget att bli kristen. Han berättade detta för en pastor, som frågade honom ”Vad är det som hindrar dig?”

”Jo”, sa den judiske mannen, ”jag skulle verkligen vilja följa Jesus och bli döpt, men jag är väldigt engagerad för mänskliga rättigheter, fred och rättvisa i olika organisationer. Det smärtar mig att ge upp det.”

”Varför skulle du behöva ge upp det?” utbrast pastorn förvånat.

”Kristna gör ju inte sånt. Det kan jag se med egna ögon.”

Pastorn förklarade att även om kyrkan är bristfällig kämpar Jesus för en bättre värld dag och natt, och pekade på bibelställen där det är tydligt (Matt 25:31-46, Luk 6:20-24). Det gjorde att den judiske mannen kunde ta steget att bli frälst.

Naturligtvis saknas det inte exempel på kristna som engagerar sig för fred och rättvisa, men vi var tillräckligt osynliga i den här mannens värld för att han skulle få för sig att efterföljelse till Jesus innebar att vara engagerad för krig och orättvisa istället. Det hamrar hem något Bibeln betonar flera gånger om, att evangeliet framförs inte enbart med ord utan även med gärning:

”På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.” (Matt 5:16)

”Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.” (Rom 15:18-19)

”Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal.” (1 Petr 3:15-16)

Om vi vill kommunicera ett budskap om kärlek, nåd och frid behöver våra handlingar harmonisera med våra ord. Vi ska vara ordets görare (Jak 1:22). Det betyder inte att vi måste vara perfekta, även om det är vad vi ska sträva efter enligt Jesus (Matt 5:44). Vi ska göra vårt bästa för att vara lika honom (1 Joh 2:6).

Detta yttrar sig inte bara i värderingar, som att vara för fred och rättvisa. Nej, ännu mer fundamentalt är att vi har en Jesuslik karaktär. Andens frukt – kärlek, glädje, frid och så vidare – är alla karaktärsegenskaper (och notera att Bibeln inte säger att det är frukter som man kan välja och vraka mellan, alla karaktärsegenskaper utgör en enda frukt från en och samma Ande).

Bibelns budskap är att alla lärjungar till Jesus ska odla hans karaktär. Det finns mycket som stör mig med det kristna stödet för Trump i USA, men något av det mest katastrofala enligt mig är hur vita evangelikala i det landet har totalsvängt vad gäller vikten av en god karaktär och privatmoral.

För nio år sedan sa majoriteten vita evangelikala i USA att det är opassande med en president som agerar omoraliskt på det personliga planet – idag håller färre än 20 procent med om det.

Skärmavbild 2020-05-29 kl. 10.41.23

Detta uttrycks ofta med orden ”Vi valde en president, inte en pastor.” Tanken är att pastorer har ett särskilt ansvar att leva Jesuslika liv, medan det är mindre viktigt att andra kristna gör det – även om en av dem råkar ha makten över miljontals människors liv och död. Bibeln betonar förstås att församlingsledare ska ha god moral (1 Tim 3), men det är inte istället för övriga församlingsmedlemmar, utan för att de ska visa vägen till Kristuslikhet. Bibeln vill att alla kristna ska vara ”så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:5).

Hur odlar vi då en Jesuslik karaktär, och hur behåller vi den när livet blir tufft?

Jag tror att Paulus ger oss några nycklar till detta i Kolosserbrevets tredje kapitel. låt mig citera det och sedan lyfta fram tre viktiga insikter som hjälper oss att bli mer Jesuslika:

Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.

Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. (Kol 3:8-17)

1. Du är redan Jesuslik

Först och främst nämner Paulus något revolutionerande, som han ofta återkommer till i sina brev: du är en ny människa redan nu, en människa som är en avbild av sin skapare. I Efesierbrevet säger han att den nya människan är ”skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.” (Ef 4:24). Din nya människa är redan syndfri, helt lik Gud i sann helighet. Den nya skapelse som du tog emot när du blev född på nytt kommer inte bli helig och syndfri – den är det redan.

Jag förstår om du inte känner dig syndfri – det gör inte jag heller. Våra gamla människor, som kommer förintas på domens dag tillsammans med all synd, drar ned oss i smutsen och gör det som för våra nya människor är omöjligt. Det är vår gamla natur som får oss att utbrista likt Paulus ”Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag!” (Rom 7:19).

Men för mig har det vart oerhört befriande att inse att den Jesuslikhet jag strävar efter inte är något ouppnåeligt långt borta, utan min sanna identitet. Den Micael som kommer bestå i evigheters evighet är en Micael som inte kan synda och som överflödar av goda karaktärsegenskaper.

Visste du att Bibeln undervisade detta, och vad tror du denna insikt gör för skillnad?

becca-mchaffie-Fzde_6ITjkw-unsplash.jpg
Bild från Unsplash

2. Klä medvetet på dig karaktärsegenskaper

Paulus har en massa klädmetaforer i det här bibelstället. Vi har klätt i oss den nya människan och uppmanas nu att ta på fler plagg i enlighet med Andens frukt: innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet och så vidare. Avslutningsvis ska vi binda på kärleken över allt annat. I antiken var bältet eller livremmen det sista man tog på sig för att hålla allt annat på plats – kärleken är helt enkelt den viktigaste dygden som garanterar att allt annat finns där.

Varför jämför Paulus dygder med kläder? Jag tror knappast att det är för att han vill att vi ibland ska ha på dem och ibland ta av dem. Snarare är det för att betona att vi behöver göra oss själva medvetna om vad vi låter karaktärisera oss. Att ta på sig kläder är något av det första vi gör på dagen, och oavsett om vi spenderar fyrtio minuter framför spegeln och försöker komma på vad som matchar vad eller om vi likt jag själv sliter på det som råkar finnas närmast till hands så krävs medvetna handlingar för att ta på varje plagg. Försöker vi ta på en strumpa som ett par byxor får vi snart problem.

Pröva att varje morgon att ägna någon minut åt att gå genom Andens frukt i Galaterbrevet 5:22-23 och relatera det till vad du ska göra den dagen. ”Hur är jag kärleksfull och trofast i mina relationer?” ”På vilket sätt kan jag uppvisa tålamod och självbehärskning i något som brukar stressa mig?” Genom att intentionellt klä på sig dessa karaktärsegenskaper kommer du lättare kunna behålla dem på under dagen – så att du slipper stå med rumpan bar och bete dig på ett sätt som inte är så Jesuslikt!

3. Vikten av återkommande vanor

Avslutningsvis kopplar Paulus samman karaktärsbyggande med ett aktivt församlingsliv. Kristi ord ska bo hos oss, inpräntas i oss, genom inte bara undervisning utan även musik! Att komma tillsammans och hjälpa varandra i lärjungaskapet är en fundamental del av att vara kristen: ”Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra” (Hebr 10:25).

Denna återkommande rytm av kristen inspiration, uppmuntran och utmaning är det medel Gud vill använda för att vi ska bli Jesuslika. Och då pratar jag inte bara om söndagsgudstjänsten, utan alla former av heliga vanor för att stärka bön, bibelläsning och vardagligt lärjungaskap. Daglig andakt är något av det viktigaste vi kan prioritera inte bara när det gäller karaktärsbyggande, utan kristet liv överhuvudtaget. Det är så vi finner och växer i vår nya människa.

Ofta stirrar vi oss blinda på våra mål medan vi glömmer bort att göra utrymme för de processer som krävs för att vi ska uppnå de målen. Jag har under våren haft som ambition att skriva en roman – Konvertiten. Mitt mål var att få den klar i maj. Men när pandemin kom rubbades alla mina vanor, så mycket behövdes ställas om i församlingen och i mitt liv i övrigt att jag glömde bort skrivandet.

I april bestämde jag mig för att tillägna en hel dag i veckan åt att bara skriva. Arbetet med boken gick framåt, men jag var tvungen att pusha fram min deadline. När sommaren kom såg jag till att förutom skrivardagen lägga minst två timmar varje vardag på att skriva. Nu är jag snart klar med boken – och hälften av den har jag skrivit den senaste månaden. Att ha en rytm av att skriva varje vardag var kolossalt mycket viktigare än att ha ett mål om att vara klar ett visst datum utan en tydlig färdplan för hur jag tar mig dit.

På samma sätt är det med karaktärsbyggandet. Målet är inte det kluriga – vi vet alla hur en Jesuslik karaktär ser ut, Paulus är tydlig med att beskriva Andens frukt i detalj. Det som krävs är att vi söker Andens ledning i hur vi kan upprätta vanor som rytmiskt hjälper oss växa i en god karaktär. Naturligtvis är det bra med spontanitet och flexibilitet också, men utan några genomtänkta vanor riskerar vi att falla lättare för frestelser och ovanor som för oss bort från den väg vi egentligen vill vandra.

Vilka karaktärsdrag vill du växa i, och vad för praktiska vanor kan du introducera i ditt liv för att styrka dem? Fundera på det, och skriv gärna ned det någonstans där du återkommande kan se det!