Den stora faran kommer inifrån

Den stora faran kommer inifrån. Den stora faran är inte att någon annan kommer och förstör, utan att vi förstör oss själva.

Gamla Testamentets historiska böcker är noga med att skilja gudfruktiga kungar från de ogudaktiga. Den tydligaste skillnaden mellan dem är att de gudfruktiga kungarna uppmanar folket att tillbe Gud, medan de ogudaktiga inbjuder till avgudadyrkan.

På gudstjänsten i Mosaik häromdagen läste vi i 2 Kung 22 om den gode kungen Josia som upptäcker en dammig Femte Mosebok undanstoppad i templet och blir förtvivlad över hur avgudadyrkan så tydligt fördöms där. Och trots att både Jeremia och Sefanja var aktiva vid denna tid använder han sig av den kvinnliga profeten Hulda för att bekräfta det bibliska budskapet. Mycket fascinerande berättelse!

Josia var den första gudfruktiga kungen på över 60 år. Det fick oss att fundera på vad som gjorde att han kunde bli gudfruktig. Varför innebar inte de ogudaktiga kungarnas regim slutet på den mosaiska religionen?

Då slog en tanke mig. Ingen ogudaktig kung rev templet. Ingen avskaffade gudstjänsterna. Dem tillbedjan som Gud inrättade på Sinai fick fortsätta. Men den mixades med avgudadyrkan. Moses lära raderades inte, den korrumperades.

Kanske är det detta Jesus syftar på när han säger att han hellre ser oss varma eller till och med kalla än ljumma (Upp 3:15-16). De som är kalla, tydligt avståndstagande från Gud, är åtminstone ärliga. Men de som korrumperar kyrkan, vargarna i fårakläder, de är det stora hotet. De som säger sig följa Jesus men struntar blankt i vad han säger.

Jag är inte ett dugg orolig för att ateism, islam eller new age är någon form av hot mot Kristi kyrka. Inte ens dödsrikets portar kan stå emot oss när vi håller blicken fäst på Jesus (Matt 16:18). Nej, det jag är orolig för är när kyrkan försöker vinna världen men förlorar sin själ, när den kompromissar med andra läror och ideologier. Synkretism, liberalteologi, främlingsfientlighet och konsumtionism – det är de sanna hoten. Det är tistlar som förhindrar oss att bära frukt.

Jesus varnade inte sina lärjungar för romarna och deras religion, eller hinduer, eller ens djävulsdyrkare. Han varnade dem för fariséernas surdeg (Luk 12:1). Fariséerna som Jesus hade så mycket gemensamt med, men ändå kritiserade mest av alla. Han såg hur korrumperad religion är värre än ingen religion alls.

Den stora faran kommer inifrån.